Torsdagen den 12 november träffas vi vid Sliema Ferry kl 9.00 och tar färjan till Valletta. Vi utforskar den nordvästra delen med park- och trädgårdsbesök och njuter av det gröna. Vandringen är ca 7 km.
Ta med fika.

Väl mött
Cinna

Resumé

En lärorik vandring i några av Vallettas parker 12 november 2020

Den här gången, liksom många andra, hade Cinna lagt upp vandringen. Eftersom vi inte åker kommunalt i denna pandemitid, så blir det att utforska vår närhet, där det ändå finns mycket att se för oss 15, som hade mött upp denna gång. Nu var det några parker och grönområden på Vallettas nordvästra sida inplanerat, vilket gjorde det enkelt att ta färjan över från Sliema. Färjan är förvisso kommunal, men det varma och soliga höstvädret gjorde att vi satt ute på det öppna, övre däck. Någon trängsel var det inte heller, då inte många turister kommer hit just nu. Väl framme efter tio minuters färjefärd, delade vi upp oss i grupper om sex i varje, med skyddsmask eller visir på, enligt rådande bestämmelser.

Man skulle kunna tro att det blev en lätt promenad, men så var det inte, då Valletta ligger på en liten höjd och då stan dessutom är en enda stor befästning, innebär det många höga murar, som man endast kommer upp på, eller runt via branta backar. 

Första parken var Hastings Garden. Ett namn den fått – som så mycket annat, från den tiden då Malta var en del av det brittiska imperiet 1800 – 1964. Lord Francis Rawdon Hastings sista jobb blev som guvernör på Malta. Dessförinnan hade han varit guvernör i Indien och även deltagit i amerikanska inbördeskriget. Han avled 1826 och enligt hans vilja, lät hans fru då hugga av hans högra hand och när hon senare avled, begravdes handen tillsammans med henne (Sånt hände då). Hans grav är marmorsarkofagen i Hastings Garden. Parken är verkligen värd ett besök, då den ligger nära stadsporten och erbjuder en fantastisk vy över kringliggande områden som Pieta Creek, Manuel Island, Sliema och Msida. 

Vi lämnade parken och gick vidare ut genom Vallettas stadsport, över Triton Plaza med den stora pampiga fontänen. Triton var son till havsguden Poseidon och havsgudinnan Amfitrite. Triton var till hälften människa och hälften fisk, vilket förmodligen innebar ett ganska opraktiskt liv. Ut ur Valletta rundade vi så pampiga hotell Phoenicia och gick ner åt höger till Msida Bastion Cemetery. 

Msida Bastion Cemetery är en protestantisk kyrkogård, som i huvudsak blivit en sista viloplats för britter. Lite kuriosa: Mikiel Anton Vassalli, som levde runt 1800 och blivit en landsfader för det maltesiska språket, ligger begravd här. Han var katolik, men eftersom han hade översatt Nya Testamentet till maltesiska, utan katolska kyrkans tillstånd, tvingades han att konvertera till protestantismen. Så kan det gå.

Vi fortsatte nu vår vandring varvid vi bland annat passerade Malta Police HQ, som omfattar ett stort kvarter. Vi klarade oss alla enkelt förbi, då vi är så snälla och ser så trevliga ut! Nu bar det iväg nerför, varvid vi hamnade i Sa Maison Garden.

Sa Maison Garden kom den att heta då den byggdes på 1700 – talet som en skyttepaviljong för en fransos som hette Maison. Hundra år senare när Lady Julia Lockwood övertog parken, fick den namnet il-Gnien Tal-Milorda, (maltesiska för ”Her Ladyship’s garden”), vilket den fortsatt också heter. Parken är inte stor, men då fästningsmurarna ger den flera olika nivåer, bildar den flera fridfulla oaser med fin utsikt. Inhugget i berget, som en rest från britternas tid finns bl.a. olika vapensköldar, från olika regementen.

Argotti Botanic Garden 500 meter från il-Gnien Tal-Milorda, stod därefter på tur. Parken tillhör numera University of Malta och påbörjades blygsamt under 1600 – talet. Parken är en botanisk trädgård med växthus och en mångfald av växter, stort och smått, där vissa av trädens stammar är riktigt häftiga, med sitt stora omfång. Även härifrån har man givetvis en fantastisk utsikt. 

Efter att så här ha fördelat ut oss och fikat på befintliga bänkar för efterlängtad fikapaus, passerade vi en anslutning till resterna av den järnväg som en gång förband Valletta med Mdina.  Jo, så var det faktiskt mellan 1883 – 1931. Stationerna i Valletta och Floriana låg under jord. Syftet var att knyta ihop och korta restiden mellan gamla huvudstaden Mdina och Valletta. Med den trafikinfarkten som råder här nu, hade det nog varit bra om järnvägen varit kvar. Nu var vi i Floriana med siktet inställt mot Valletta. Kollade först in torget med alla fundamenten framför St Publius Church. Men, det är faktiskt inga fundament, utan locken till spannmålslager (granaries eng.), som byggdes en gång av riddarna i Valletta och Floriana, som reservlager i händelse av belägring. 

Så var vi inne på sluttampen med sikte mot Hotel Phoenecia och något svalkande. Vägen dit gick genom den långsträckta parken i Floriana, parallellt med gatan in mot Valletta och Tritons Fontän. Parken heter The Mall, med ett flertal statyer och är 400 meter lång. Ursprungligen omgärdades parken av höga murar, då den var ett rekreationsområde för riddarna. Namnet Mall syftar på spelet ’Maglio’, lite typ boule, men där en träklubba (mallet eng.) användes. 

Hotel Phoenecia invigdes 1947 och är byggt lite i en art deco – stil, men påminner ändå om den brittiska kolonialstilen. Hotellet har en långsträckt park, som leder till hotellets pampiga pool, i skuggan av en väldig fästningsmur och utsikt över Ta Xbiex. I entréplan har hotellet ett café, där man kan inta en typisk engelsk ’cup of tea’, i en lite typisk brittisk miljö. Men, det gjorde inte vi. Vädret var för fint för det, så vi avrundade vår lärorika vandring ute på terrassen, varvid vi unisont, summerade intrycken och framförde vårt stora tack till vandringens initiativtagare Cinna.

Vid tangentbordet
Olof (All Off eng.)