Hej vandrare,

Här kommer en resumé över vandringen den 22 oktober 2020

Vi vandrade genom dalen vid Gharghur, vidare genom Madeliena och Pembroke

Nu gällde nya regler mot pandemin. Ansiktsmask eller visir så snart du lämnat hemmet och inte fler än tio personer tillsammans. Det ser ju lite konstigt ut, då man rör sig ute i naturen med ansiktsmask och inga andra människor finns i närheten. Men sådant är påbudet.

Detta blev en vandring på 12 km i fint väder, som började vid Love – statyn i Spinola Bay och gick upp längs norra sidan av den gröna Wied Ghomor – dalen, upp mot Naxxar och Gharghur. Här var det i typisk maltesisk förortsmiljö, längs gator och inte så spännande natur. Men, efter Gharghur öppnar landskapet sig när vi kom fram till Victoria Lines och ’Top of the World Gharghur’ där det blev fikapaus, med utsikt över St Pauls Bay och ännu längre bort mot Mellieha.

Lite kort fakta:
Victoria Lines byggdes under 1870-talet av britterna för att skydda deras stora hamnar mot anfall norrifrån. Den är en krokig historia anpassad till terrängen, ofta 1,5 meter hög, sträcker sig över hela ön, 12 km lång och måste ha varit ett krävande bygge på sin tid. Den kom aldrig till nytta och i början av 1900-talet hade den spelat ut sin roll. Britterna har ju faktiskt sedan knappt 2000 år en vana vid att ha en mur tvärsöver sin ö. Se Hadrianus mur, som är ju tio gånger så lång. Det kanske var en inspirationskälla.

En annan tveksam militär konstruktion låg alldeles intill där vi fikade – Maltas största öra – The Aucustic Sound Mirror, som ligger på slätten, alldeles nedanför Victoria Lines. Det är en konkav betongvägg 65 x 9 meter, varmed man tidigt skulle höra från norr annalkande fiendeflygplan. Problemet var bara när Örat var färdig 1935, så hade flygplan börjat flyga så fort att när man väl lokaliserat dem, så var det redan för sent. Därefter kom dödsstöten för dess hörsel, då man började använda den strålande idén med radar i slutet på 30-talet. Så nu står Örat – Il Widna där och ingen lyssnar.

Nog om detta. Vandringen fortsatte sedan längs Victoria Lines, förbi resterna av San Giovanni Battery, genom Madliena och sedan en kort bit längs med kustvägen, tillbaka in mot Pembroke. Där kom vi bland annat att passera flera gamla brittiska skjul och ’Australian Hall’, den senare byggd runt 1915 av brittiska Röda Korset från Australien, som underhållningslokal för konvalescentsoldater. Så var det bara sista biten kvar förbi St George´s Bay och Portomaso, för att avslutas traditionsenligt vid lämpligt vattenhål, som nu blev i Spinola Bay, där vandringen hade börjat. 

Olof